Vad som står i Nordisk Kaninstandarden
Danska: Lille Chinchille Norska: Liten Chinchilla
Finska: Peinichchinchilla
Rasen härstammar från Frankrike och visades första gången 1913 på en utställning i Paris. Upphovsmannen till denna ras var en fransk ingenjör vid namn Cm. J Dybowski.
Exteriörbedömning
Allmänna bestämmelse
Viktskala
Ungdjurs ålder
Raser med idealvikt begynnande under 2,0 kg räknas som ungdjur från fyra intill sjumånaders ålder.Raser med idealvikt begynnande från 2,01-5,0kg räknas som ungdjur intill sju månaders ålder.
Raser med idealvikt begynnande över 5,01kg räknas som ungdjur intill åtta månaders ålder.
Vikt
Vikt och poängskala
Alla raser i standarden, har sin egen viktskala som är indelad i avsatta poäng. Den uppskatta idealvikten i varje ras, ger djuret den rätta storleken. Djur som har rätt idealvikt tilldelas fullpoäng. För raser där max vikt inte är angiven tillåtes fri vikt uppåt. Vikt och poängskala för ungdjur är angiven med en ungefärlig (cirka) idealvikt. Detta är grundat på de olika rasernas mer eller mindre olika utveckling och tillväxt under en månad.
Har ett ungdjur stor avvikelse
från idealvikten och det därmed är osannolikt, att det skall få sin rätta idealvikt som vuxen,ges det underlag för poängavdrag eller diskvalificering. Domaren bedömer djurets vikt utifrån den vikt som står angiven på bedömningskortet/är uppgiven under bedömningen. Vill domaren kontrollera vikten eller om vikten inte är angiven, väges djuret.
Arrangören ansvarar för att en godkänd våg finns på platsen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
För ungdjur skall avdrag göras, då vikten har stor avvikelse från angiven idealvikt.
För vuxna djur gäller vikter angivna enligt viktskalor under respektive ras.
Diskvalificerande fel
För ungdjur som har stor avvikelse från rasens angivna vikter och som därmed förorsakar stor avvikelse från rasprägel, form och proportioner. För vuxna djur gäller vikter angivna enligt viktskalor under respektive ras.
Exteriörbedömning
Bedömning indelas i tre kvalitetsklasser, såväl de enskilda punkterna som slutsumman. Idealet full poäng
1:a klass högst 10 % avdrag från idealet
2:a klass högst 20 % avdrag från idealet
3:e klass högst 30 % avdrag från idealet
Exteriörbedömning sker efter 100 poängskala. Avdrag kan göras med hel eller halvpoäng. Förpunkterna vikt, kondition, vård och sundhet kan endast helpoäng tillämpas.
Domaren kan göra ännu större avdrag än 30 % om det anses befogat. Efter beskrivning av idealet i respektive punkter och rasbeskrivning, finns angivet avvikelser från detta som medför olika stora poängavdrag: "Vanliga fel som medför poängavdrag". Poängavdrag sker proportionellt efter ovan angivna klassindelningar.
"Diskvalificerande fel", avdrag i denna kategori medför 00 poäng i respektive delpunkt och slutsummering av bedömningskortet med 00 poäng. Alla delpunkter skall dock bedömas och poängsättas.
Rasprägel och presentation
Vid bedömning av punkten "rasprägel och presentation", skall man bl .a beakta hela djurets harmoni, form och proportioner. För varje enskild ras skall djuret tydligt visa fram sin typiska rasprägel (utförlig beskrivning av detta finns i avsnittet under varje ras). Djurets harmoni avgörs av samspelet mellan rasprägel, kroppsform, öron, huvud, hals, ben och svans.
Dessutom skall det för de flesta raser ur prägeln enkelt kunna urskiljas vad som är hane eller hona. För att djuret förutom en tillfredställande rasprägel skall uppnå full poäng, skall det också presentera sig på ett bra sett. Hos några raser, till ex. Belgisk Jätte, Belgisk Hare och Dvärghare ställs det större krav på presentationen, eftersom dessa raser skall ha en utpräglat högrest ställning.
För vädursvarianterna som har en lågställd prägel på grund av sin korta,
massiva och tunga kroppsform ställs höga krav på rasprägel. Det tas även hänsyn till att de stora raserna har en tyngre kropp än de små raserna. För alla raser gäller det att djurets framben tydligt lyfter upp kroppen från underlaget. Utom för Blå Bevern och Engelsk Vädur.
Djuret skall uppföra sig lugnt, och ges möjlighet att presentera sig på domarbordet, här skall domaren hjälpa till med att sätta det i rätt position. Det skiljs mellan god och dålig
Presentation
Öron
Öronen är jämnt behårade, bäres styvt upprättstående och skall ha avrundad överkant. Öronen är förhållandevis kraftiga. Öronlängden skall harmonisera med kroppsstorleken.
Huvud
Huvudets storlek skall hos såväl hanar som honor harmonisera med kroppsstorleken. Hanens huvud är kraftigt med bred panna och nos. Käkarna fylliga och nosprofilen lätt böjd.
Honans huvud är smalare än hanens.
Hals
Kort, huvud sitter tätt an på kroppen
Hakpåse
Hanar får ej ha hakpåse. Det får förekomma så kallat hakskägg. Detta är ett smalt hudveck. Honor bör inte ha hakpåse. Vid bedömning av hakpåse skall djuren sitta i upprätt ställning.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelse från rasprägeln, idealtypen, smalt huvud och panna hos hanar och grovt huvud hos honor, spetsig nos och ojämn nosprofil. Huvud och öron som ej harmoniserar i storlek med kroppsstorleken. Tunna öron, dålig avrundning, felaktig öronställning eller böjda öronspetsar. Antydan till hakpåse hos honor. Dålig presentation.
Diskvalificerande fel
Stora avvikelse från rasprägeln. Svaga (svajande) öron. Hakpåse hos honor. Kraftiga hudveck på bröstet eller ben. Hakpåse eller antydan därtill hos hanar.
Kroppsform
Kroppen är kort och kompakt med förhållandevis god bredd som ger ett robust intryck. Lätt benstomme med fasta balanserade muskelpartier
Bröst
Brett och fast. Rygglinje
Rygglinjen går från nacken till korset i en mycket svag båge (konvex). Därifrån i en jämn båge (kvartscirkel) som slutar vid svansroten.
Ben
Kraftiga och raka som åtskilda bär upp kroppen fritt från underlaget. Skulderbladen sitter tätt intill kroppen. Kaninen skall stå på tassen. Bakbenen kraftiga och skall bäras parallellt med kroppen.
Lår
Kraftiga, muskulösa utan framträdande ben och med insidorna tätt intill kroppen.
Svans
Normalt utvecklad, riktigt behårad och skall ligga an mot kroppen
Vanliga fel som medför poängavdrag
Mindre avvikelser från idealstorleken. En vek och finare kroppsbyggnad hos hanar. Smalt bröst. Svag ryggmuskulatur, ojämn rygglinje. Framträdande skulderblad, svaga och tunna framben, lätt genomtramp, bakbenen ej parallella med kroppen. Högt markerat kors. Plant,eller brant sluttande kors. Utskjutande lår.
Diskvalificerande fel
Total avvikelse från de föreskrivna proportionerna. Spetsig rygg, starkt
genomtramp/björntramp på frambenen- O- eller X-ben. Svansen skev i svansroten, bruten eller krokig. Mycket kort, svagt utvecklad svans.
Färg
Allmänt
Färgen bestäms av arvet.
Den påverkas bla om man bedriver korsningsavel mellan olika färger eller om man renavlar en färg. Vita hår i pälsen beror på arv eller skada.
Färgen påverkas också av en mängd olika faktorer i den omgivande miljön. Även djurets ålder inverkar på pälsens färg.
Efter varje fällning blir en del färger mörkare. Detta syns särskilt tydligt hos färger med slöja exempelvis hos rasen Thyinger. Brist på i foderstatens sammansättning påverkar färgen.
Stallets miljö kan inverka på pälsens färg beroende på temperatur, ljus och renlighet.
Under stallning, transporter och vid utställningar påverkas färgen av hygienen i buren.
Djurets storlek påverkar intrycket av färgen då ett mindre djur får mörkare nyans än ett större. Ju kompaktare djuret är desto mörkare färg.
Detta kan man se på djuren när de sträcker ut sig eller kryper ihop. Kroppsformen och fylligheten är andra faktorer som fåt motsvarande effekt.
Pälsens kondition påverkar färgen på olika sätt. När pälsen är helt
utfälld och i toppkvalité får färgen en fin glans.
När fällningen pågår försämras pälsens kvalitet och struktur och stora förändringar sker med färgen. Pälsens sammansättning av täckhår och ullhår medför variationer i färgen.
Mycket täckhår ger en glänsande päls medan ullhår ger en mattare färg.
Pälsens längd har också stor inverkan på färgen.
En lång päls ger ett ljusare intryck än en kortare som verkar mörkare.
Färgade djur
Enfärgade djur med undantag av Svensk Päls och Trönder, får inte ha vita hår i pälsen. För vita djur med teckning gäller att vita hår får ej förekomma i själva teckningen. Färgade djur skall ha färgade morrhår.
Mörkningsgraden följer pälsfärgen. Förekomst av vita hår vid naveln är inget fel. Kravet på rätt bottenfärg gäller även öronen.
Vanliga fel som medför poängavdrag
Enskilda vita hår. Hår av främmande färger. Rostanstrykning. Ojämnheter i färgen.
Diskvalificerande fel
Vita grupper eller grupper av främmande färg (tio hår eller fler tillsammans i en grupp). Många vita hår över kroppen och på öronkanterna
Vikt och poängskala
Ungdjur
För ungdjur anges en idealvikt i förhållande till åldern som ger 5 poäng
