Blå Chinchilla

CHINCHILLA BLÅ - a chi a chi BB CC dd GG

Detta är en viltblå med chinchilla-anlag. Chinchilla färgen stoppar allt gult pigment och då kan man säga att detta är en viltblå helt utan gult. Alla viltzoner är vita. De föds blågrå med rosa mage och när viltblå ungar runt 1veckas ålder börjar få beige strån i öronen och längs med käken så fortsätter en chinchilla blå att vara helt vit. Färgen är speciellt vacker på rexpäls ögonfärgen kan vara blå, grå-melerad, blågrå eller brun. Samma regler som vi genom på chinchilla när det gäller pigmentet i ungdjurspälsen jämfört med vuxenpälsen gäller även Chinchilla blå. I Storbritannien finns en ras som heter Squirrel i denna färg.
Kan förväxlas med: Viltblå, viltzobel blå och white blå.Paras med: Chinchilla. Chinchilla blå, chinchilla egern, white svart, white blå, eller schwarzgrannen. Viltblå och viltgrå, men inte för ofta då det kan påverka den vita färgen negativt.

Undvik: ska inte paras med zobel. Att få in zobelanlag i linjer för chinchilla är jättejobbigt, eftersom det är så svårt att se skillnad på zobelbaserade och chinchillabaserade färger. Para inte med castor, viltröd eller bourgogne. Chinchilla stoppar gult pigment i 3 av 4
pigmentceller och rödförstärkningsanlaget ligger i den fjärde cellen och kan därför synas på en chinchilla och gör den brunaktig i tonen.

Parning: Ena föräldern måste vara vilt, båda måste vara/bära chinchilla (eller den ena chinchilla och den andra rysstecknad, zobel eller vit rödögd), båda måste vara/bära blått

Källa: Kaninfärger del 1

Vuxen

Ungdjur

Om Blå Chinchilla

Blå är bältvis indelade.

Utifrån följer efter blå hårspetsar ett pärlemovitt bälte, efterföljt av ett blått bälte. Därefter följer ett vitt bälte och håren slutar med bottenfärgen som är mellanblå.

Täckfärgen består alltså av blått upplandat med vitt, helhetsintrycket skall vara skimrande silvergrå kantat med vitt.
De blå hårspetsarna får inte vara jämnt fördelade, vilket ger djuret en jämn silvergrå färg, utan hårspetsarna skall fördela sig så att den karaktäriska schatteringen framträder. Schatteringen har en viss benägenhet att avta på djurets framkropp, ju längre fram schatteringen bibehålls, desto bättre är färgen.